Alltså, jag vet inte vart jag ska börja.
Tror jag är ganska influerad av mitt förra inlägg om mitt förflutna som fjortis (haha).
Men. Jag har alltid varit smal, och alltid haft ett för lågt BMI (Body Mass Index) och har faktiskt blivit retad för det. Jag har inte heller trivts att vara för smal. Men samtidigt har jag ätit som en häst, jag har ätit exakt VAD jag vill NÄR jag vill. På kvällen äter jag som mest, är som hungrigast då. Alltså ingen frukost. Men lunch, middag och kvällsmat. Och för att hålla sig smal ska man som känt inte äta på kvällen, men det har jag gjort i hela mitt liv och ändå varit för smal.
Då förstår jag inte riktigt hur folk kan liksom "men du är smal, du ska vara nöjd"? Men, om jag inte trivs, vad är det som är så svårt att förstå med det? Jag blir nästan lite arg när folk använder det som ursäkt till att själva prata om sin egna vikt. Alltså om man sitter och pratar om vikt och jag säger att jag inte är nöjd med min vikt och att jag hade kunnat väga mer, så tas man inte på allvar? Jag har pratat med några bekanta om det någon gång och då var det som att det jag sa inte riktigt var lika farligt som att man var missnöjd med att man vägde lite för mycket (enligt dem). Det är väl lika jobbigt att vara för smal som att vara för tjock? Jag tycker inte det är snyggt att vara för smal, för jag var det och jag trivdes inte med det. Men ska man då inte tas på allvar för att man vågar ta upp det i en diskussion?
Kanske är ett känsligt ämne att skriva om, men jag måste bara få ventilera mig lite. detta är heller ingen pik mot mina bekanta, tog bara ett exempel.
anna Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar