Det finns massor av plats tjugo centimeter till vänster, men personen ska ändå envisas med att stå så nära att våra väskor nuddar vid varandra. Röken från våra andedräkter sammanflätas och han ser exakt vad det står i smset jag håller på att skriva. Jag flyttar diskret ett steg till höger, två sekunder senare står han lika nära som han gjorde innan.
Ja, alltså det där kan vara det jobbigaste jag vet. När personer stiger in i min trygghetszon. Särskilt om det är mörkt ute och personen står bara lite, lite för nära. Då känner jag mig genast hotad. Jag gillar att ha min egna plats där ute, här går JAG och ingen annan. Samma som den personen som står lite för nära har sin egna trygghetszon. Varför ska han då ta lite av min? Håll avståndet för guds skull!
anna Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar